Inciklad av stjarnharars krestsande falt,
|
fran alla vaderstreck en vidgande reflektor
|
Likt en fabeldrom som sammansmalt
|
och visas av av en oversinnlig projektor
|
En blandande aftonsol dar star forblodd,
|
med irreversibla stralar fran naturen flode
|
Min spegelbild i sfarens sidor ar fodd,
|
ar det har jag skall finna mitt ode?
|
|
Hanford av dess hypnotiska komplexitet
|
i en allomfamnande universalitet,
|
fantasifullare an sagans poet
|
Bildspel sprungna ur sjalens essens
|
spranger varje tankes grans,
|
ett klot bortom varldsalltets kvintessens
|
|
Dess yta ar kladd av stjarnestoft
|
som med tusen ogon stirrar
|
Rakt in i sinnets gomda loft,
|
i en dimvarld jag andlost irrar
|
|
I detta tocken vilar ett tusenarsrop
|
kvavt av ett vakums strikta karisma
|
Som girigt omsluter och haller ihop
|
den silvriga glasglobens gnistrande prisma
|
Jag beskadar genom detta fonster
|
morkrets och ljusets eviga konflikt
|
I sfarisk abberations forvrangda monster
|
vindlar de samman i ett glodande skikt
|
|
Bildspel sprungna ur sjalens essens
|
spranger varje tankes grans,
|
ett klot bortom varldsalltets kvintessens
|
|
Dess yta ar kladd av stjarnestoft
|
som med tusen ogon stirrar
|
Rakt in i sinnets gomda loft,
|
i en dimvarld jag andlost irrar
|
|
Hanford av dess hypnotiska komplexitet
|
i en allomfamnande universalitet,
|
fantasifullare an sagans poet
|
Bildspel sprungna ur sjalens essens
|
spranger varje tankes grans,
|
ett klot bortom varldsalltets kvintessens
|
|
-----------------
|
Spegelsfaren
|
| Vintersorg |
